Nu har det hänt, jag har träffat den där kvinnan som skulle kunna göra mig till den jag är. Hon har själ/soul, om ni förstår. Och hon var ju inte direkt väntad, utan kom som från klar himmel. Eller kanske som en pärla i musslan. Hon har själ/soul. Jag hade ju slutat hoppas på den rätta, som det lätt blir när man sitter där ensam på kammarn. Men jag hade fel, för nu är hon här och hon har själ/soul. En riktig pärla som bara dök upp sådär, när jag hade slutat hoppas på den rätta. Fattar ni? Hon har själ/soul. En riktig pärla. Med själ/soul. Hon får det att svänga. Mitt liv alltså.
måndag, oktober 15
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag som trodde att det var jag som ägde nyckeln till ditt hjärta.
Per, en gång i tiden gjorde du det, men inte längre.
Attans.
Skicka en kommentar