Chefen berättar lite om kontorets officiella sida på Facebook och ba: …och då ska ni klicka i rutan att ”ni gillar” er arbetsplats, så skickas den informationen till alla era Facebookkontakter. Ja, det var väl det hela.
Saker och omständigheter ändras. När vi började blogga använde vi en metafor och kallade det här "en säkerhetsventil" för medarbetarna på kontoret Skogen. Det var alltså bloggen som var ventil. Kontoret var tryckkokaren.
Det var då. Nu är kontoret omstrukturerat. Somliga är kvar. Andra har fått gå. Frivilligt eller ofrivilligt. Vi har skingrats för vinden. Som höstlöv, eller nåt annat.Men bloggen ligger kvar på nätet/internet som ett minnesmärke. Eller så.
Alltså, bloggen är inte längre aktiv.
Och, eftersom frågan har dykt upp: ja, vi har skrivit under pseudonym. Hela bunten.
6 kommentarer:
Är det min arbetsplats ni skiver om!?
Anonym: ja/nej/kanske
Det känns väldigt autentiskt...
Anonym: Det är "dagens sanning".
Typiskt. Den nya tidens förbannelse. Förr kunde man i alla fall stå och vänta en stund vid stämpelklockan innan det var dags att gå hem.
Daniel af Wåhlberg: Man vänjer sig.
Skicka en kommentar