tisdag, september 28

Ibland ba: *frågetecken*

Man går in en "boutique" och någon form av betjänt med produktformad frisyr hälsar lite väl familjärt. Alltså, verkligen. Han ba: Tjabaaa! Och man blir givetvis helt ställd, förstår inte riktigt vem han hälsar på. Så man vänder sig om och ser man är ensam med betjänten i "boutiquen". Men man hälsar tillbaka, lite mer formellt. Inte Goddag, unge man, eller så. Ett kort hej får räcka.

Då gör betjänten en helomvändning, rätar på ryggen och ba: Söker Ni något särskilt? Kan jag vara till Er tjänst? Alltså, man hör att han verkligen använder versaler i tilltalet.

Och jag, jag backar sakta ut ur "boutiquen".

8 kommentarer:

Anonym sa...

Med produktformad frisyr!

Petter sa...

Anonym: Det var så jag upplevde situationen.

Anonym sa...

Hör vad du säger. Jag har varit i den där boutiquen. Jag har sett den produktformade frisyren. Det var en skrämmande upplevelse. /Eva

Petter sa...

Eva: Mycket.

Petter sa...

Eva: Skrämmande, alltså.

Unknown sa...

Jag vill också ha en produktformad frisyr men slippa jobba i boutique. Utesluter det ena även det andra eller hur funkar sånt här?

Petter sa...

Grewdahl: Jag är inte "helt hundra".

Anonym sa...

Det är otäckt med versaler. Min pappa har börjat tilltala mig med ett vänskapligt, men ändå lite stelt, "Du" i e-posten. (Alltså, inte "du" utan "Du") "Hur har Du det på jobbet". Typ. Och han tillhör inte de vett och etikettsförvirrade 80-talisternas skara. Nej, han var där då det hände, du-reformen på 60-talet. Senilvarning? Ja, kanske. Men, vad göra? Ringa upp och säga - Du får gärna kalla mig du? /Anna