torsdag, maj 13

À propos "saker man sa"

En annan grej från högstadiet:
- Hare braj!
- Vi horse.
- Mårfin, mårfin.
 Alltså, man var ju typ femton år och visste inte bättre, skrattade åt Monty Python. Och så. *förlåtande*

9 kommentarer:

PinnKakan sa...

men Monty Python skrattar man väl fortfarande åt? eller måste jag skämmas nu?

Praktikanten sa...

PinnKakan: Man slutar att skratta åt Monty Python när man fyller tjugo.

PinnKakan sa...

nej, där har du fel. enligt min vetenskapliga undersökning sluta man aldrig skratta åt Monty Python.

Sofi sa...

Monty Python slutar man aldrig att skratta åt.

Framförallt när man inser nyttan av dem. Ett exempel: läs filosofi på högskola och skratta sen ännu mer åt "philosopher song" eller fotbollsmatchen mellan greker och romare eftersom du förstår flera av refrenserna. För att inte tala om hur bra det är att memorera ovanstående stycken inför livet, säger någon "John Stuart Mill" så kan jag bara tralla vidare "of his own free will" och så kan man inflika något sånt i en konversation. Fatta bra! En fusklapp som funkar hela livet och som får alla att tro att man är allmänbildad på riktigt!

Ey, ey? Nudge, nudge?

Praktikanten sa...

PinnKakan: "okidoki"

Sofi: Då vet jag.

Anonym sa...

En annan variant är

Knark, knark på dörren
Hur hasch det här då?
Mårfin Mårfin

Praktikanten sa...

Anonym: Hur hasch det här då? *frågetecken*

Anonym sa...

Lika logiskt som vi horse eller hur?

Praktikanten sa...

Anonym: Kanske lite mer långsökt? Eller?