Dessutom sitter "de där människorna" och liksom fnyser. De andas ut genom näsan, när det händer något "intressant" på duken.
Och de där människorna sitter och kommenterar översättningen. Typ: Oj, där försvann lite av den språkliga poängen. *viskar*
fredag, februari 13
Lite mer galla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Att gå, att ens tänka tanken på att resa sig, under eftertexten är att lika gärna kunna se filmen när den visas i 4:an. Det fattar du väl!
När jag såg Benjamin Button nyss, var det en man som, lite onödigt högt, sa till sitt sällskap att han skulle gå fram och ställa sig framför alla stolar för att inte missa eftertexten. Vi som redan rest oss, gömde våra ansikten i rockärmen och rodnade. Herregud - brydde vi oss inte om vem som castat hunden? Lagt masken? Hittat location?
Hej Helena! Jag har fått lite respons kring det här med eftertext. Det är tydligen vedertaget att så länge det visas tjugofyra stillbilder per sekund (som ger illusionen av rörlig bild), då pågår filmen. Och därmed måste/bör man sitta kvar. Jag visste det inte förut. Men nu har jag blivit upplyst. Det var en, vahettere, cineast som upplyste mig.
Så i fortsättningen sitter jag kvar.
Närå. Ba skoja.
Jag har tagit det där till ytterligare en nivå. Jag konstaterar brister i översättning, referensskämt, nygamla ansikten osv genom att höja lite försiktigt på ögonbrynen. Jag gör ingen grej av det – utan de som märker märker.
Jakob: *märker*
Skicka en kommentar