Närå. Men på riktigt, jag älskar att buda saker. Det får mig att känna mig viktig, som en del av något stort och betydelsefullt. En doft av den stora världen etc etc. Jag ba: okidoki jag budar det "asap". *budar*
Menhursomhelst. Historielektion:
”... uträtta sina behov fick man gå ut på gården. Dassgången på gården hade fem dörrar på varje sida, och varje familj hade sitt dass. En del hade dass på vinden. När dasstunnan var full fick man 'gå och buda' – ett bud från ett åkeri transporterade tunnan med häst och vagn till en tipp utanför samhället. Femtio öre kostade den tjänsten på 1930-talet.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar