Man är sambos på försök, och man försöker verkligen. Det gör man. Gör sitt bästa. Försöker att släppa på ”jaget” och koncentrera sig på ”viet”. Försöker. Verkligen.
Och man försöker att vara till lags och emellanåt dansa efter hennes pipa. Ni vet, prata ut, öppna upp och släppa fram känslorna eftersom det är så viktigt. Det är vi nu, vi är ju ett lag, säger hon. Vi spelar tillsammans. Du kan inte bara sluta dig som en mussla. Inte bara vända dig bort. inte lämna rummet. Du måste komm-u-ni-ce-ra. Du måste kunna visa känslor.
Det finns så mycket man kan säga i det läget. Fel alternativ är: ”jag känner mig hungrig”. Det var inte läge för att skämta. Fel av mig. Förlåt.
onsdag, oktober 8
Könsbarriär
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar