I somras fick jag till det med en rödhårig snärta. Elisabeth, eller Lisbeth har jag för mig. Och hon var verkligen rödhårig. Dårå. Mattan matchade gardinerna. Om man säger.
Jag stötte ihop med henne på väg hem från jobbet igår. Nu var hon blond. Först kände jag inte igen henne. Men det ena ledde till ”det andra”, och vi körde en favorit i repris. För gamla tider skull.
Och, hörni. Hon var inte bara blond där uppe. *hehe*
torsdag, oktober 23
Hårvård
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Elisabeth eller Lisbeth. Kör på Bettan så slipper du oroa dig för ett klavertramp nästa gång du klipper mattan.
är det standard att man ska färga nere om man färgar uppe? har jag missförstått det här med att vaa kvinna fullständigt?
Gör folk sånt?!
Poll-läge kanske...?
känner mig ack så otillräcklig för min eventuella nyansmiss.
På a svarar jag: tack, genialt.
Och på b vet jag inte. Själv brukar jag nöja mig med att kamma mig om jag vet att något är i görningen. Du får nog vända dig till en mode- eller frisyrblogg för att få ett ordentligt svar. Eller kanske till en feministblogg? Själv har jag inte märkt någon direkt trend där nere. Men det är ju inte alltid man kan jämför "innan och efter" som i fallet med Bettan.
sant iofs, det där med att jämföra. men du då, det här med kammandet, gäller det nere också?
Vi "flickor" tycker om att matcha vettu.
Själv tycker jag att det skönt att det finns andra alternativ än henna nuförtiden.
Det är en sak att "gardinerna" luktar bajs, värre när "mattan" gör det! ;)*oDÖR*
(Om du förstår vad jag menar)
Hej in cell: Kalufsen där uppe sköter ju sig själv. Mer eller mindre. Där nere kan det bli lite rufsigt däremot.
Hygien är a och o, freespirit. Alfa och omega.
jag tror dig, men har ändå svårt att frammana bilden av en vuxen man som står och kammar pubisar. min hjärna slår knut på sig bara av tanken.
Man vill ju vara fin.
Skicka en kommentar