Många bekymrar sig. Inte jag, dårå. Men andra bekymrar sig för så mycket onödigt. Till exempel det här med att åldras. Det går ju inte att göra något åt, om man säger. Det är ju som det är, det här med att vara människa. Det gäller bara att göra det bästa av situationen. Och att inte begära för mycket. Jag skulle då vara helt nöjd med att bli gammal, skröplig och sjuk, så länge jag fick hinkvis med tonårsfitta. Ni vet, så där galet mycket att det står en upp till knäna.
Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde gamlingar, riktigt gamla gamlingar.
onsdag, juni 18
Livets gång
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Då får du nog(eventuellt)leva med att var onöjd samtidigt som du är gammal,skröplig sjuk.
Fast knäna lär du ju stå/gå på i alla fall.
Alltid något.
Skicka en kommentar