Ni vet hur det är i början av förhållanden/relationer. Man är ju så jävla gullig *nä du är sötast* och håller på. Lovar *ögonkontakt* att alltid respektera varandra, vara varsamma och aldrig ta sin partner/gullunge för givet. Etc etc.
Det är ju så härligt och man känner att man lever, lever, lever. På det bra sättet! Ni vet hur det kan vara.
Men en dag rämnar fasaden. Och man borde ha sett det komma. Egentligen har man gjort det hela tiden, fast man har inte velat se det för man vill ju att allt ska vara bra för alltid. Men till slut kommer en dag när allt klarnar, det går inte längre att blunda. Man fixar frukost på sängen. Kaffe och macka, inget fancy. Det är ju vardagsmorgon. Men ändå, frukost på sängen.
– Godmorgon, lilla du.Och det är klart att man går ut till köket. Gör den där ostmackan och ger till den man tyckt så mycket om. Det är ju klart att man gör det, innan man packar ihop sina grejer och lämnar tillbaka nyckeln.
– Har du gjort frukost?
– Frukost på sängen till lilla hjärtat. Kaffe och skinkmacka.
– Ingen ostmacka? Varför får jag ingen ostmacka? Gör en ostmacka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar