Den där upplevelsen ”utöver det vanliga” som daten utlovade i fredags visade sig vara Sound of Music på Göta Lejon. Som jag redan lidit mig igenom med jobbet. Inte en gång till! No way!
Jag borde ha fattat tidigare men jag fick bara adressen. ”Vi ses på Götgatan 55!” Hade jag bara vetat skulle jag aldrig tackat ja. Men innan jag visste ordet av stod jag med honom i foajén. Han hade en Loranga i handen och mitt liv kändes så jävla misslyckat.
När jag försökte få någon slags förklaring hur han tänkt, vad som fått honom att välja fredagskvällens underhållning, visade det sig att han hade en grej för Pernilla Wahlgren. Eller Nilla som han kallar henne. Det var tydligen dessutom sista föreställningen innan landsortsturnén, och det ville han inte missa.
Jag fejkade mensvärk och dumpade honom. Nu ligger han definitivt som svara inte i telefonen. Herregud, han hade chinos! Khakifärgade chinos. På allvar.
måndag, mars 17
Singellivet suger hästballe
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar