Pedagogik

I en avlägsen dåtid var jag skolkamrat med två killar som kallades ”kusinerna”, trots att de var bröder. Eller åtminstone halvbröder. De var snälla men hade verkligen inte alla läsk i backen. Så här i efterhand tror jag att det på något sätt kan hänga ihop med deras smeknamn.

Jag och den äldre ”kusinen” gick i samma klass och varje morgon utspelade sig samma tragedi. Magistern frågade ”kusinen” om han hade läst läxan. Alltid samma sak. Han bara nickade till svar och log blygt. Sedan frågade magistern om han hade förstått läxan. Då skakade ”kusinen” på huvudet utan att le. Och varje morgon skickade magistern ut honom i korridoren för att ensam läsa läxan tills han förstod den.

Och varje dag satt han där ensam och läste. Han följde orden med fingret och rörde läpparna tyst. Men jag tror att han aldrig någonsin förstod.

Han var lite lik Gomer Pyle i Full Metal Jacket. Men han sköt inte magistern när skolåren var slut.