Håll fast i allt det som en gång var ljuvt. Låt det inte rinna mellan fingrarna och ned i den torra sanden. Spotta i näven och håll hårt, hårt, hårt. Och om det en gång har runnit ut: återskapa! Skriv ned några stödord och dra upp riktlinjer att arbeta utifrån. Själv brukar jag ringa ihop ett gäng grabbar och placera oss i omklädningsrummet och låta den där speciella stämningen infinna sig. Det blir aldrig som det en gång var. Men det är nära nog.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar