Gerom varom tål!

När man ville få tyst på de kringvandrande musikanter som förr om åren spelade på innergårdarna var det bara att hålla en tvåöring med tången över gasspisen tills myntet var glödgat. När det sedan kastades ut och musikanten girigt plockade upp det brände han fingertopparna helt fördärvade. Sen var det inte så lätt att hantera klaveret!

De skrek och väsnades en hel del innan de lommade ut från gården med myntavtrycket inbränt mellan tummen och pekfingret. Men det var det värt. De kom sällan tillbaka.