Det har ju hänt att man blivit kallad mansgris och så vidare en hel del gånger. Både på jobbet och privat. På stan brukar det vara unga tjejer med en sjutusans glöd som biter ifrån och säger att jag har en skev kvinnobild. Att jag ser ned på kvinnan etc. Men ingenting kunde vara mera fel. Jag gillar ju kvinnor/tjejer. Jag har ju vid flera tillfällen t.o.m. fått feminister i bingen. Och vi har haft det skönt bägge två, om man säger. Det borde väl säga något om både mig och kvinnan/tjejen. Feminist eller inte, det har aldrig varit någon som behövt anmärka på ”åkturen”.
fredag, september 28
Les femmes
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ring mig. Jag vill åka.
Det ska nog gå att ordna, Lenita. Inte ikväll dårå. Har ett annat "gig", om man säger. Imorgon?
Ett annat "gig"?! Då ärula' nersliten till benet i morgon? Eller "skadat gods" som vi tjejer brukar säga. *haha* Nämenokej, hör av dig så får vi se dårå. Vad det blir dårå.
Det var mysigt i viken... /Annika (från seglingen)
Jag betvivlar verkligen inte din kärlek till kvinnan. Men det är ju större än så. Det handlar om övergripande strukturer. Ideologier.
Just det, jag håller med ebba. Det är större än så! Vi har redan kommit dit där "fotbolls-VM för damer" numer heter "fotbolls-VM" bara. Kampen går vidare...
Skicka en kommentar