Näcken

Jag satt hemma på kammaren och filade till ytterligare en Stagneliusvariation.

Jag sövdes av solens strålar, på sommarängen
i insekters surr i den doftande blomstersängen
och vaknade sent i ljusa sommarnatten.
Jag nåddes då av klangen från källans vatten.
I dimman på ängen. Från skogen hörde jag näcken,
med all sin lust, spela i silverbäcken.
Av ängens alla blommor band jag en krans
och satte i håret, krönt och smyckad till dans

Min stig har älvorna rensat, från rötter och stenar
De leder min väg och håller ganarnas grenar
Vid bäcken öppnar sig skogen, rönndruvan glöder,
det porlande vattnet och göken som galer i söder.
Jag låter spelmannens toner nå och beröra mig
I vattnet, i natten får musiken förföra mig