torsdag, november 13

Nämen lilla gubben, hur gick det?

Man har ju en hel del ”angenäma minnen” i samband med gran. Dårå.
  • Klättra upp i toppen och ba: se mig! *ramla ner*
  • Fixa belysningen och ba: sådärja! Nu ska det funka. *elstöt*
  • Såga lite och ba: ajajaj! *blod*
Och nu sitter ni där som fågelholkar och fattar ingenting. Men det var ju det som kom efter som var ”det angenäma”. Om man säger.
kl.

2 kommentarer:

  1. Anonym13 november 2008 kl. 11:59

    Vaktis - du är grym på att tolka! Du tolkar det jag inte ens har tänkt, för jag har inte tänkt men så kommer du & tolkar & då faller bitarna på plats.

    Däremot fattar jag nada av din granhistoria. Fast pappa är parkförvaltare & tillika granansvarig i Vinslöv men det har ju ingenting med saken att göra fast lite stolt är jag.

    SvaraRadera
  2. Vaktis13 november 2008 kl. 12:28

    Tacktack. *hehe*

    Nä, det här med granarna var ju mest som någon slags "stream of conciousness", fast i punktform. Dårå.

    SvaraRadera