Han gestikulerade så lustigt i andra änden av tunnelbanevagnen. Diskret, liksom. Med små rörelser. Tänk: ”italienare på sparlåga”. Typ.
Sen förstod jag att det var teckenspråk.
Och, hörni, det här inlägget sorterar vi i kategorin: underfundiga vardagsbetraktelser. *skäms*
Handikapp och lyteskomik är roligt. För oss andra. Om man säger.
SvaraRaderaJa, det är ju inte så att man skrattar "med".
SvaraRadera