Man är hemma och väntar på en leverans som ”ska komma på förmiddagen”. Man har betalt lite extra för att få det inburet hela vägen. Man har betalat ännu en slant extra för att de ska ta med sig emballaget. Det får det vara värt.
Så man går upp vanlig tid, klär på sig och äter frukost. Man sätter sig i soffan med jobbdattan i knät. Man kollar lite morgonteve. Man stänger av.
Man mailar/mejlar.
Man lägger sig i soffan. Man somnar.
Man vaknar.
Man letar efter laddsladden till jobbdattan.
Man ringer och hör sig för angående den där leveransen. Den är på väg.
Man känner hur livet rinner iväg, så man tar itu med nåt.
Man fixar lunch.
Man diskar. Och städar köket.
Leveransen ringer tjugo i två och ba:
Nu är vi här. Vi ställer dina grejer här utanför. Kom ut och signera bara.
Man bloggar om det.