Det sket sig. Ongen ville hellre prata om annat, istället för att lyssna på godnattsagan. Så vi snick-snackade lite. Om mörkret, ljud i väggarna och susningar i rören. Samt döden och spöken. Alltså, det var inte jag som tog upp ämnena döden och spöken.
Menhursomhelst. Ongen var på väg att somna och mumlade att det inte finns spöken i mörkret. Och jag ba: Nä. Spökena finns bara i ditt huvud. Ongen stelnar till och ba: *klarvaken*
Ja, svårare än så är det inte att ge ett barn mardrömmar för resten av livet.
PS det var inte meningen

Haha! Fantastiskt, jag önskar du hade dokumenterat ongens min. Måste varit obetalbar.
SvaraRaderaIbland gör man rätt ibland gör man fel.
SvaraRaderaJamen hur gick det sedan då? Nattvak med spökfördrivning?
SvaraRaderaJenny: O_O
SvaraRaderaemster: Ibland tror man att man gör rätt, men så är det fel.
Daniel af Wåhlberg: Jag löste det med lite konjak på en snuttefilten.
Jenny: Jag försökte "rita en gubbe" med tangentbordet.
SvaraRaderaApan: det var en mycket fin gubbe.
SvaraRaderaJenny: Det är två "stora O" med ett understreck i mitten.
SvaraRadera