tisdag, april 14

Önskelista

Men åååh. Nu glömde man att gå på Marit Bergman i helgen. Alltså, det var ju inplanerat och allt det där. Men så kom något mellan. Inte så att man hade biljett, men ändå.

Menhursomhelst. Marit är vår generations Lill-Babs. Ni vet, ”skön estradör”, kvinnlig och så vidare. Nu ska jag ringa till Sveriges Radio och ba: Hej, jag vill rapportera en spaning, gällande Marit Bergman.

8 kommentarer:

  1. Menalltsåhurkanman GLÖMMA att gå på Marit Bergman? *undrar*

    SvaraRadera
  2. It's gonna be fine 2009: Ja, alltså, händelseförloppet är lite oklart. Helt plötsligt sitter man och läser recensionen och inser att man faktiskt glömde.

    SvaraRadera
  3. It's gonna be fine 2009: I guess. *suckar*

    SvaraRadera
  4. Har man tur så bidrar väl gammeln snart även med att man ens glömmer att man skulle ha gått. Alltså, läser recentionen och ba: men har Marit Bergman spelat, så trevligt. *läser*

    SvaraRadera
  5. It's gonna be fine 2009: Med åldern slutar man att "göra" saker, man "läser" om dem istället.

    SvaraRadera
  6. Ja. Och med åldern slutar man stava/skriva ordentligt också, tydligen. *skäms*

    SvaraRadera
  7. It's gonna be fine 2009: Äsch. Det kunde vara värre. *intygar*

    SvaraRadera