torsdag, januari 29

På spaning (krönika)

Kommer ni ihåg hur det var förr i tiden? På nittiotalet? Man lyssnade på Tricky och PJ Harvey på CD-skiva och skickade ”e-mail” fram och tillbaka. Och så sa man ”snigel-post” i ett lite raljerande tonfall om man skulle skicka ett brev. Herregud! ”snigel-post”

Jag hade helt glömt bort det. Men påmindes om det när jag pratade med en kvinna från landsorten. Hon ba: Jag skickar det med snigel-posten.

Fast hon hade dialekt/talfel så det lät mer som ”snäijgel-pössten”.

Menhursomhelst. ”snigel-post/snail-mail” Herregud! *herregud*

4 kommentarer:

  1. "That's why they call me Tricky Kid, I live the life they wish they did"

    *citerar*

    *Lyssnar på trip-hop/ambient*

    *beepbeep*

    Det va personsökaren.

    /Debbie

    SvaraRadera
  2. Herregud Debbie, lyssnade du på texterna? *frågar*

    SvaraRadera
  3. "I got a letter from the government the other day, they said they needed me for the army or whatever, bla bla nåt som jag inte hör... I said never"

    *lyssnade*

    Älskade Tricky ganska mycke ja.

    *älskade*

    Men inte lika mycke som jag älskar Guns.

    "Sweet child o mine".

    *nynnar*

    *spotify radio, väljer 80-tal + rock*

    SvaraRadera
  4. Ja, hejhej "Anonym". Chuck D ringde och vill ha tillbaka sina rhymes. Hejdå.

    SvaraRadera