Slut

Hur man firar nyår? Tja, det blir väl med burkstark. Och något litet "löfte". Om man säger.

Menhursomhelst. Tack för allt. Året 2008, dårå.

Dön

Så lägger vi ytterligare ett år till handlingarna. Så står vi alla ett år närmre graven. Så är det.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde teveprogrammet Kroppen.

Ligg man minns (2008)

Det har varit lite tjat och gullegull om att jag ska skriva en årslista. Och jag är ju inte den som är den. Om man säger. Så nu har jag kollat lite ”i arkiven” för att få det att stämma och vara korrekt och så. Dårå.

Alltså det är inte så att jag har den där lilla svarta boken som det pratas om ibland. Men jag har lite stödord här och där. Lite minnesanteckningar, eller vad man nu ska kalla det.

• Ada Det var i Göteborg och inget man skryter och skravlar med, men helt OK.
  
• Agneta Hon sa att hon var den Agneta. Ni vet, det ena Aet i ABBA. Dårå. Jag låtsades gå på det. Och det vann alla inblandade på. Om man säger.
  
• Aina Kanske Ajna eller eventuellt Anja. Jag minns inte. Men hon hade högklackat. Alltså riktigt höga klackar. Upp till taket, eller så.
• Ann Inget jag minns sådär i detalj. Men hon hette Ahl i efternamn. På riktigt. Så det blev ju en hel del skämt och hela den biten. Närå. Hon hette något helt annat i efternamn. Men det blev en hel del garv under dagen/kvällen. *hehe*
• Arlene Hon var i stan på semester och det var väl egentligen inte meningen att det skulle bli något. Hon frågade om något på kartan och så vidare. Jag pekade på my place. Hon ba: let’s go! *go*

Obs! Helt utan värdering och prispall. Alla var lika bra/intressanta. Det är ingen tävling.

Jag glömde visst en grej till

• Cigg
• Bjudcigg
  

Jag glömde

• Ost

Gött

Nyårsplaner? Jajamen!

• Bib
• Köttfrossa
• Portvin

Frågor på det?

Projekt bildning (pojkrum)

Jag skulle läsa igenom alla Tintin över jul. För att sedan kunna uppdatera till de nyöversatta utgåvorna. Jämföra och analysera. Men jag fastnade i Asterix istället. Mer lärorikt etc.

Projekt bildning

Jag fyndade lite begagnad kultur. Alla Imperiets skivor. Hela diskografin, komplett, förutom den där på engelska. Tio kronor styck, på vinyl, i plastfickor. Så gott som ”mint”. *rockhistoria*

Men herregud, vilka texter. Jag tror att ”pekoral” är ordet jag söker.

Och Thåström ser så där härligt farlig ut på alla bilder. Rockfarlig. Liksom: ja e vargen *grrr*

Love it!

Jul hemma

Jag har inget emot min familj. Vi kan umgås på ett hyfsat avslappnat sätt och jag får sova så länge jag vill på mornarna i mitt gamla pojkrum. Men, mon dieu, det är skönt att åka därifrån.

Och farsan ba: Nu behöver vi inte ses förrän till sommarn, va? Och mamma ba: Eller kanske först till nästa jul. Och jag ba: Vi kan ju ringa om det ”är något”.

Vilken överraskning!

När jag öppnade paketet såg jag till min förvåning att det satt en hel orkester däri. En hel pytteliten jazzorkester. Och som de spelade! Vilket sväng!

Närå. Ba skoja. Men visst är det en kul bild? Visst ser det lite ut som att de sitter i ett paket? Eller julklapp.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en liten orkester.

*reklamerar*

Personalen vill inte provsmaka mina chips, men de tar mitt ord för sanning och låter mig ta en ny påse. Av annat märke och kryddning.

Då är det bara att försöka igen. Chips, öl och julklappsboken.

Smaklöst

De har glömt att krydda chipsen i påsen. Helt galet! Inte ens salt har de hällt på. Helt galet, helt sant. Alltså, på riktigt, de har skivat och friterat potatisen, men inte hällt på ”det götta”. Jag har ölen. Jag har julklappsboken. Jag har chipsen. Fast utan smak. Ännu ett misslyckande att arkivera. *suckar och går till ica igen*

Fransk nougat och trillingnöt *gotte*

Såhär i juletid kan det vara kul att likna kvinnorna vid en Aladdinask. Dårå. Och nu sitter ni där som fiollådor och ba: vadå? Kvinnor och choklad är väl ändå inte samma sak heller? Och det stämmer ju, men lugna ner er ett par hekto så ska jag förklara/berätta.

Jag tänker mig att först äter man sina favoriter och sen väntar man lite och provar några andra. Och till slut sitter man där med de äckliga och ba: nä inte sugen. Men så till slut provar man dem också. Och upptäcker att de också var goda egentligen och att man bara hade fått allt om bakfoten. Och sen har man ett helt lager till därunder, och då börjar det om igen. Fast då vet man att alla är goda. Om man säger.

Alltså, det är inte så att jag tror att man kan ha kvinnor i en liten ask och bara välja och vraka. Men det var tänkt som en metafor.

Hehe. *hehe*

Hemvändare på Statt

Men guuu va kul att se dig igen vi måste verkligen hålla kontakten!

*håller inte kontakten*

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Star Wars. Eller Trek. *vet ej*

Man citerar

”Vissa, framför allt små barn, har trott att sången hetat Hosianna Davidsson. En del har trott att den hette Hos Johanna Davidsson.”

Gulligt? Nej, korkade/obildade barn är inte gulliga. Inte smarta/bildade barn heller. *gå till ditt rum*

Hosianna

Och himlens alla änglar lät basunerna ljuda! Varför? frågar ni nu. Jomen, det är ju för att Jesus Kristus, vishetslärare, profet, i kristen tro ansedd som del av den enda gudomen, en del av Treenigheten, och mänsklighetens Frälsare är född på denna dag, ju. Enligt den kristna traditionen.

Och för de yngre läsarna: basun är en sorts trumpet.

Forts etc

Hon säger förlåt och skäms så mycket att hon gråter en skvätt. Och jag säger att det är ok.

Vi hade kommit överens om att ”bara köpa något litet”, så jag ”köpte bara något litet”. Det hade hon inte räknat med. Tydligen.

*kramas*

Jul etc

Hon gillade inte sin julklapp: tacktackhardukvitto? Och jag helt ärligt: nej den är ju perfekt. Och hon ba: vadå, är du ironisk? Och jag ba: jag trodde du skulle bli glad.

Optimus Prime slänger sin julklapp i öppna spisen. Alltså, på riktigt. Hon eldar upp julklappen. *eldar*

Hennes familj suckar. *suckar*

Jag tar mer glögg. *bloggar*

I arkiven

Tid för reflektion och eftertanke. För ett år sen:

Nu sitter jag i favoritfåtöljen ute på lagret och har bullat upp framför teven. Knäcker nötter. Snaskar dadlar. Glöggen står på värmning. Till lunch blir det skinkmackor och dopp i grytan. Framåt eftermiddagen är jag bjuden på julmat hos en donna och om allt går som det ska blir det nog både skinka och dopp där också. Om man säger.

Och det blir en repris i år. Om man säger. Samma lika och så vidare. Med den lilla skillnaden att hon är ”en rödhårig” i kväll. Dårå.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde ett gammalt ur.

Ensam på kontoret

Jag röker inomhus. *röker*

The usual procedure

I vanlig ordning jobbar jag hela julhelgen. Ni vet dealen. Ensam på kontoret, en sjuhelvetes ob. Och så vidare. Om man säger.

På med glöggpannan och parkera sig framför teven. Göra lite mysigt. Skicka mail och göra uppdateringar på strategiska tidpunkter. Så att det syns att jag varit ”verksam”. Dårå.

Och sen är det ju ingen som noterar att jag smiter lite tidigare. Hem till ”kvällens tips” och kolla Kalle. Äta en bit. Lite ”skinka”, samt ”dopp i grytan” och ”knyta ihop säcken”. *hehe*

Full

Starkvinsglögg. U a gött! Men, herrgud, det är ju över tjugo procent. *lägger mig*

Patriark

Det var tydliga regler på julafton. Julklapparna delades ut efter den evighetslånga ”sittningen”. Sillen, gubbröran och konungens skål. Laxen, ålen och böcklingen. Det kallskurna följt av det småvarma, fruktsalladen och till sist ostbrickan. Kaffet dracks runt granen och först då fick man lägga vantarna på paketen.

Det kom aldrig någon tomte eftersom ”han hade annat för sig”. Far satte sig i hans ställe på ”tomtens pall” och läste alla rim. Eller snarare, skanderade rimmen. De klappar som inte hade rim, delades inte ut. Om metern haltade läste han först halvt hörbart, som för sig själv, innan han läste högt. Då betonades felaktigheterna och han såg sig frågande om bland de församlade, som om han inte för sitt liv inte kunde förstå vad han nyss hade läst.

Och ”poeten” fick sitta med skammen som ett skägg i brevlådan.

Under granen

Och klassikern: "hårda paket". Och hon ba: Nämeeen, får lilla jaaa en julklapp? Guuu, va gullit! Och jag ba: Hehe. *hehe*

Och sen ba: Preciiis va ja önska mej!

Dopp i grytan

Hehe. *hehe*

Hehe *hehe*

Skinka.

Min första gran (2008)

Granen är klädd, knäcken står och svalnar. Vi öppnar julklapparna redan ikväll, det har Optimus Prime bestämt. Åååh, tack. Precis vad jag önskade mig.

Närå. Men granen är klädd. Annat var det på min tid. *minns*

Då kläddes granen av far på natten mot julaftons morgon. Han klädde den alltid själv och tillät ingen annan att vara med. Vår gran hade levande ljus, för så hade det alltid varit och skulle alltid vara. Och far litade inte på någon annan än sig själv när det gällde att placera ut dem.

Tidigt på julaftons morgon tände far ljusen och blåste tapto i jultrumpeten. Vi kom dundrande ned för trapporna för att beskåda skönheten innan den började brinna. För den brann alltid. Det var så det skulle vara. Far släckte med brandsprutan, och sa samma sak varje år: Nu blir det inte mer än så. Sic transit gloria mundo. Och vad betyder det? Och vi svarade: Så förgår världens härlighet. Och han klappade oss på huvudet och sa samma sak varje år. Just så.

Och då var tonen liksom satt för resten av dagen.

Herregud!

*rusar*

Favoriter

• Helgdag
• Klämdag
• Halvdag

P.S. Jag älskar skolan – på sommaren. D.S.

*går hem nu*

Årets julklapp

Hustrun återvänder. Ni vet, tidigare känd som "den goda".

*lite gotte till jul*

Matlagning

Recept på vegetariskt/veganiskt julbord:

• Skär en gurka och en lök.
• Servera med rivna morötter.

Närå. Men typ. Dårå.

Bakfull och känslig *stackars *

Pizza, läsk och Cute Overload så känns det lite bättre. Hej lilla sköldpadda! *känns lite bättre*

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde ett gulligt djur.

Vargen kommer!

Nu har hon fått sin sista chans. Tåget har gått för miss Cocktease. Det har känts som att vi har haft ”en grej”, som att mitt intresse har varit besvarat. Vi har träffats några gånger, fikat och promenerat, men utan att det har blivit något. Tyvärr. Det är inte så att jag inte har försökt.

Först trodde jag att hon spelade fin flicka och ville lära känna mig först. Men hon har flirtat hela tiden och gett mig blicken och jag har tänkt mig att det bara är en tidsfråga tills det händer något. Men varje gång det har hettat till lite har hon dragit sig undan. Det är som Peter och vargen fast hon ropar ligga istället. Eller, hon ropar inte ligga. Men det är vad jag vill höra.

Om jag är nöjd med det där ”som Peter och vargen fast hon ropar ligga istället”? Någe! Det är typ därför jag skriver det här inlägget. *skäms*

Mehursomhelst. Nu visar det sig att hon har snubbe. Han är typ på den obligatoriska Asienresan. Ni vet. Ryggsäck. Hitta sig själv. Thailand, Vietnam etc. Kanske Australien.

Hon har alltså snubbe. Hej då, miss Cocktease. *hejdå*

Hemmakväll

Alltså, ärligt, man försöker ha en ”mysig hemmakväll” och ta det lite lugnt. Varva ned. Laga lite mat, ”mysa” med finvin, kolla teve och vad nu man gör. Men vafan?

• På spåret?
• Göta kanal? 2?
• TV4s cepeproduktioner? I repris?
• Snooker?
• Robins retardshow?
  

*beställer fler kanaler*

Samma fast annorlunda

Och så skulle det vara skönt att få gå på audition hos hon Idol-Laila. Stämma gitarren, nynna lite och låtsas vara lite oförberedd. Sen river man av Proud Mary, eller motsvarande. Och hon smälter, men försöker dölja det.

Och jag fattar läget: Jag har mer att ge. Och hon ba: mmm... Så jag ba: *ger mer* Och hon ba: Du går vidare.

Om man säger.

Mjuka klappar

Överst på önskelistan:

• Leila

Och jag ba: Och så in i ugnen? Och hon ba: In i ugnen. Och jag ba: In i ugnen! *hehe*

Ordvits: Leilas ”bak”.

Närå. Men på riktigt alltså. Högst upp på önskelistan: Leila. Dårå. Mmm. Om man säger.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Leila, ni vet hon från teve.

Tomtemor

Chefen vill ha lite hjälp med julklapparna. Lite underkläder. Damunderkläder. Exotiska, om du förstår. Inget vulgärt. Något klassiskt men ändå utmanade. Och jag ba: Spetstrosa? Och han ba: Ja. Korrekt. Just så! Men inte helt genomskinligt. Man vill ju inte se ändå in till livmodern. Det ska ju finnas lite spänning kvar. Kanske något du själv skulle ha om du ville vara lite ”fin under”. *flackar med blicken*

Och det kan jag ju hjälpa till med. Så han ger mig en lapp med storlekarna. Just det! ”Storlekarna”. Två helt olika uppsättningar. *omg*

Julklappstips (från en läsare)

En "liten vagn" tillför onekligen något extra till den klassiska After-Eighten. Det här exemplaret gick för 36 kronor på tradera. Det är bara att gratulera den lyckliga budgivaren.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en After Eightvagn. Ni får bildgoogla, om ni inte förstår vad det är,

Julklappstips (bok)

"NYHET Direkt som POCKET" *skönt med boken i fickan*

Viktig information

Årets julklapp? frågar ni. Jag svarar: After Eight. Motivering: Enkelt och gott. Alla gillar det! Dessutom ”kommunicerar” After Eight klass och finess på ett helt annat sätt än Aladdin/Alladin.

Far from OK

Visserligen har kontorets julklappar varit under all kritik så länge jag kan minnas, men det är inte OK att skänka pengar till ”miljökampen” istället. Ge oss grejer med företagslogga, ostknivar, och kalendrar. Bara vi får något!

Uppföljningsrapport

Experiment: Apans lilla KTH-blogg

"efter en preliminär okulär besiktning verkar samtliga festdeltagare ha överlevt gårdagens sittning"

Närå. Men vad är problemet med teknologer/overaller? Antingen slappt handslag, flackande blick och social inkompetens eller överdrivet fast handslag, stirrande blick och social inkompetens.

Menhursomhelst. Alla är här och på plats etc etc.

Tystnadsplikt

Som vanligt gäller: det som händer på julfesten stannar på julfesten.

"julfest är någonting man gör, ingenting man pratar om"

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Fight Club. Det är en film.

Julfest på en onsdag

Traditionsenligt går kontorets julfest av stapeln på en onsdag för att markera att det inte ska gå över styr. Vi förväntas ju dyka upp i vanlig tid imorgon, pigga och ivriga. *tjena*

Vaktis har lika traditionsenligt satt glöggpannan på värmning inne på lagret och de flesta verkar ha ”hälsat på”.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en kul fest.

Fortsättning följer

Snart blir det lite mer barnförbjudet inne på lagret. Chefen med röda drulen. Hehe. *hehe*

Crooner

Idag körde jag lite ”ad lib” och bjussade på musikunderhållning i tomtekostym. Stående ovationer för versionen av Rudolf med röda mulen/Chefen med röda slipsen.

Kul och så, men jag passade även på att så lite tankefrön, om allt det där som är viktigt i livet. Ni vet en stunds underhållning och eftertanke. *tänker efter*

Kram på er!

Till kvällen

• Skinnkjolen och klackskorna
• Röda läppar och ordentligt ”kring ögona”
• Extra paket bjudcigg

*julfest*

DJ (Disco-Jockey)

Chefens önskemål: Du kan väl ta med lite musik, va? Lite blandat. Inget avancerat. Du vet säkert vad som passar. Lite Creedence, lite Sweet. Eller är det för rockigt? Du får bestämma. Du kan ju det här. Nä förresten, vi kör på! Creedence och Sweet. Rock 'n' roll christmas. Lite jullåtar. Lite blandat. Och lite schlager. Det fixar du? Bra.

Måste bara förbi en ”skivbutik” och köpa lite Creedence, lite Sweet, lite jullåtar, lite blandat och lite schlager. *rädd*

Är det en gåta?

Hur vet man om hon är en ”fin flicka” eller bara en ”cocktease”? Jag gillar henne, men det känns som att hon vill ”vara kompis”. Och jag vill mer. Så oändligt mycket mer.

Det funkar liksom inte att på andra dejten ba: Jag vill älska dig resten av livet. Dig! Bara dig! Vill du älska mig resten av livet? Hon ba: *går* 

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde könsroller.

Barndom

Jag var en mycket välartad gosse. Om än, en smula brådmogen och lillgammal med påträngande blick. Ni har träffat typen, och avskytt den. Jag gjorde inte mycket väsen av mig, för jag visste att det ändå inte skulle leda till något.

Men en gång ville jag verkligen att världen skulle få veta. Det var när jag lärde mig läsa, när bokstavskoden löste sig som av sig själv, ensam med en Bamsetidning. Jag kunde redan alfabetet och visste hur mitt namn såg ut. Men som genom ett trollslag blev alla bokstäverna ord och jag kunde ljuda fram dem. Långsamt, men på helt egen hand. Det föll liksom på plats.

Jag läste tidningen från pärm till pärm och gick för att meddela mamma den glada nyheten. Jag kan läsa själv. Och hon ba: ja du kan titta på bilderna helt själv. Rökte vidare och bläddrade lite förstrött i någon fransk damtidning.

Gör inte så!

Idag välte jag bakåt när jag satt och vägde på stolen i lunchrummet. Det gjorde hyfsat ont. Jag har en bula i bakhuvudet och högra handen kom i kläm på något vis så det ”bultar” och är allmänt obehagligt att hantera musen.

Så mamma, nu vet jag. Du hade rätt, jag hade fel. *skäms*

Tunga fjät etc

I fredags blev jag medlurad till något dagis för att kolla på luciatåget. Och det var ju skönt att smita från jobbet lite tidigare. ”Eventet” var ungefär vad man kunde förvänta sig. Falsksång och alla som ville fick vara lucia. Det bjöds på hårda pepparkakor. Och jag ba: Nämen har ni bakat själva här på dagis? *slänger kakan*

Menhursomhelst. Invandrarpappan pekar på stjärngossarna och ba: Vem är stjärnpojken med struten? Och jag ba: Jo, det ska väl vara någon slags påminnelse om de tre vise männen som kom från Österlandet med gåvor till Baby Jesus. Lite myrra, lite guld och rökelse. Du vet, hela den baletten? Och invandrarpappan ba: Jag är från Österlandet. *tar på sig struten*

Excel ftw

Kaffe-kaffe-kaffe. Jobba-jobba-jobba! *sjunger*

S.C.U.M.

En man/tölp visade snoppen/pitten för mig. På lokal. Jag ville inte se den. Verkligen inte, men han ba: här haru, gullet! All you can eat. Och pillade fram den ur gylfen. Jag ville hälla en drink över honom, men jag hade inte ens hunnit beställa, så jag skrek rakt ut ut och stampade i golvet med högklackat. Alltså, jag var så arg att jag hoppade upp och ned på stället. På riktigt. Uppklädd och hyfsat nykter. Och han och hans jävla polare bara flinade: Va ere mere haru mens eller?

Och sen kom vakterna. Och jag ba: tack för att ni kom. Det där jävla äcklet visade pitten för mig! Och de ba: Det är dags för dig att gå nu. Och jag ba: nä alltså, det var han som visade pitten för mig. Det var därför jag skrek. Och de ba: Ja som sagt det är dags för dig att gå nu. Och jag ba: men han visade pitten. Då blev jag utledd. Vakterna ledde ut mig. Inte honom. Mig.

Bara för att reda ut eventuella missförstånd sa jag en sista gång att han hade visat pitten för mig, inne på stället och att jag inte tyckte att det var okej. Och vakterna ba: Då borde du vara smickrad. Det är inte alla som får se kuk bara sådär.

Som hela skolgången: Killarna drar dig i håret för att de tycker så mycket om dig och är nyfikna på vem du är. Förstår du inte det?

*kokar*

Hundra år senare

Hon ba: Du går vidare! Och jag ba: Äntligen. *ligger*

Klar med disken och nyduschad

Meh! Ta slut då jävla Idolfinal. *frustrerad*

Bild: rymdraket (metafor)

Romatik

Jag lagar middag. Fixar lite fredagsmys. Tänder ljus etc. Ni vet, försöker. Gör mig till.

Sen ska Optimus Prime se på Idol och ”det är ju inte du så förtjust i så då kan ju du passa på att ta hand om disken”.

Och jag ba: Men jag hade hoppats på ”ligga”. *hundögon* Och hon ba: Först diskar du. Sen tar du en dusch och vaskar av dig ”det värsta”, så kan vi se vad som går att göra åt den saken. Efter idol.

*duschar*

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Idol.

Fredagskänsla

I tunnelbanan: pundarhundar. Två schäfer. En 'typ dobermann'.

*utstrålar dålig känsla: rädsla*

Och sen

Chefen frågar lite om ”det senaste projektet” och jag svarar att ”det senaste projektet” ligger på is eftersom jag har ägnat dagen åt att göra ”en domherre i wellpapp”. Och då får jag beröm för att jag ”tänker utanför boxen”.

Närå.

Takt och ton

Jag är ingen riktig ”Ribbing” och vet exakt hur saker och ting ska skötas enligt boken och så. Men jag tycker ändå att man kan hålla en korrekt ton i jobbrelaterade mail/mejl. Det behöver inte vara skitnödigt eller så. Men jag vill känna mig säker på att det är en fullt frisk, vuxen människa i andra änden av internet.

• Högt förtroende: mvh
• Lågt förtroende: tjenis penis

Herregud!

Dessutom

Hemma hade man ju postorderkatalogerna. Tänk: bläddra fram till damunderkläder och ”göra sin grej”. Och mamma ba: Vad gör du därinne på toan så länge? *knackar*

Annars var ju den riktiga milstolpen Bengt Bedrups skandalomsusade porrkväll i rutan. Han ba: det är ett angeläget ämne som har intresserat mig länge. Ojojoj.

Och jag ba: mamma, står svartvita lillteven kvar i garderoben?

Ojojoj. *oj*

Kontext

Internet har ju förstört halva grejen med porr. Kvinnor utan kläder är lika spännande som förr. Det är fortfarande härligt att kolla naket och hela den biten. Men det är ju inte förbjudet längre. Annat var det på min tid. Då gömde man porrisarna i nån skogsbacke och "läste" dem där. Ständigt på sin vakt, när som helst kunde en hundägare dyka upp och då stod man där med brallan nere. *minns*

Arkivforskning

Jag dejtade en snubbe och vi hade träffats några gånger innan jag följde med hem till hans "lya". Han var intellektuell. Typ. Smal och klen på ett snyggt sätt.

I hans enorma bokhylla såg jag några porrfilmer. Det var inte så många, men de stod bland hans ”svåra” filmer. Fassbinder och Bergman samsades med djurporr och filmer med avföring och feta damer "texas-style".

Jag ba: vafan?! Och han ba: nä det är ingen fara. De där filmerna fick jag som en plojpresent av grabbarna. Bara en kul grej. Och jag ba: men du har kvar dem? Han: ja?

Ja?

Anders And

Pappslöjd

*pip-pip*

Projekt bildning

Kalle och knattarna letar efter fyrkantiga ägg i Anderna. Mon dieu, vilket äventyr! Spännande, lärorikt, fantasieggande. Ordvits: äggande.

Närå. Sorry. *sorry*

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Kalle Anka i Anderna. Klassiskt äventyr.

Hudvård

Handkrämen/lotionen som står på mitt bord är min privata och jag förväntar mig att ingen annan använder den utan att fråga/informera mig. OK?

Dödsstraff (debatt)

Jag köpte nya handskar igår efter jobbet. Sköna och lite för dyra. Men som sagt, sköna. Jag fick ha dem hela vägen från Norrmalmstorg till Clas Ohlson i Gallerian. Där var det någon som norpade dem ur min korg när jag stod och kollade i katalogen.

Lätt fånget, lätt förgånget. *hatar*

Say what?

P-språket är ett konstgjort språk där man byter ut alla vokaler mot vokalen, p och vokalen igen.

"Hej! Hur mår du idag?" blir "Hepej! Hupur måpår dupu ipidapag?"

Innelistan

• Inkorgen: fikonspråket
• Utkorgen: rövarspråket

Bubblare: knoparmoj

Slang

Enligt chefen råder det inte lågkonjunktur. Det är ”lågkonja”. Och jag ba: Lågkonja, det låter lite streetsmart. Du är ju nere med tugget. Och chefen bröstar upp sig och blir inte så lite stolt: Tycker du? Och jag ba: Ja. *nej*

Vi kollar lite närmare

Lasseman heter egentligen Lars Larsson och

”... gick ur "Handel och kontor" med 2,7 i betyg och har jobbat på ett lager för en fotofirma och som butiksbiträde i en musikaffär. Favoritfärgen är blå och han gillar all mat men mest Tex-Mex och Oxfilé med potatisgratäng. Till det dricker han gärna en öl eller mineralvatten.

När han inte håller på med musik (vilket är typ aldrig!) spelar han gärna golf (om solen skiner!), fotboll (om han orkar!), fiskar (om det nappar!) ...”

Ja, där ser man.

P’tit Champ

P’tit Champ var verkligen inte liten, men han var Champ. Han försvarade framgångrikt titeln tre gånger innan han fick lämna ifrån sig bältet. Och sen gick det som det gick. Kvinnorna och de destruktiva förhållandena avlöste varandra.

Andra maskerader man minns

"Lasseman i Arvingarna". Omdöme: fin dräkt som tyvärr ledde till lite väl mycket ”ligga”. Ohållbart i längden.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde musikbandet Arvingarna.

Mina maskerader/brakskitar

Jag lägger korten på bordet och radar upp mina kostymer från den årliga maskeraden. Kul, då många faktiskt inte kände igen mig "som personen bakom masken" när det begav sig.

1999 Mimare
Lite jobbigt, eftersom jag var så mån om att vara ”i karaktär” och inte tillät mig att prata på hela kvällen.

2000 Kvinna
Det värsta: männens ”kladdande”
Det bästa: männens ”kladdande”
*dubbelt*

2002 Simmare
Speedos och flip-flops på dansgolvet. Kvinnorna blev som tokiga. Hot-hot-hot!

2003 Sailor
Vaga minnen av själva festen. Vaknade morgonen efter i frihamnen, blev bjuden på frukost av en ”rysk kollega”. *hehe* Åkte till universitetet och skrev vg på en tenta.

2004 J-O Waldner - bordtennisens Mozart
Både bu och bä med alla kineser som kom fram och skulle "snacka".

2005 Beach boy
Redan tidigt på kvällen blev jag bannlyst från maskeraden för all framtid eftersom jag och boxaren kastat frisbee på gården. Dessbättre upphävdes bannlysningen framåt natten.

2006 Geting/bi
Kul kostym! Men jag hade slarvat i researchen och helt glömt att arbeta utifrån detta års ledord:

• Trygghet
• Respekt
• Humor
• Hänsyn
• Integration
• Resultat

2007 Strandskata
Bästa dräkten hittills! Läcker, ”skön” och bekväm.

2008 (nutid) Musse Pigg
Under utvärdering.

Kvällens outfit

OK. Kör så det ryker! Plattan i mattan. 120% etc etc.

Underställ: craft
Skor: hem-'sydda'
Shorts: hemsydda i 'rave'-tyg
Svans: både bak och fram *hehe*
Diadem: ja
Accessoar: sprit

Krock! skuld/sorg/fest

Ännu ett år gått. Jag sitter med luren i handen och vill ringa till Stefan för att gratulera på födelsedagen, fråga hur det är och om han ska göra något speciellt idag och om han vill göra det med storebrorsan. Fråga om han saknar mig lika mycket som jag saknar honom och om han också önskar att det där aldrig hade hänt. Bara säga förlåt och prata lite. Förgäves, som alltid. Jag lyssnar på tonen. Och lägger på.

Istället fyller jag en termos med varm choklad och packar lite matsäck. Om Optimus Prime vill följa med till graven, så får hon. Jag är ju så söt när jag gråter. *gråter redan*

Jag måste få ur mig det här innan kvällens maskerad. Fest och sorg hör inte ihop.

Hehe *hehe*

De har skrivit fel på Facebook. Men ändå rätt. Om man säger.

"superpille" *hehe*

Wurst mit kraut

Men herregud! Vaktis värmer sin surkål på spisen. Låg värme och länge. Samma sak med korven. Alla ska få ta del av hans odör. *suckar och biter ihop*

Till slut: Men herregud. Måste du? Och han ba: Du ska aldrig jäkta wursten. Det mår den inte bra av. Inte bra.

Välkommen hem!

Lilla gumman kom hem från kryssningen/konferensen med ”lite presenter”. En öppnad vinare och tre småburk öl. ”Vi hade lite förfest i hytten” En öppnad påse finska ostbollar. ”Jag blev så sugen när jag skulle sova.” En stor toblerone som någon har tagit två bitar av. ”Jag vet inte.”

Tack?

Att hitta hem

Saker som är desamma, men ändå på något sätt har förbättrats. Och blivit ”succé”.

• Vuxendricka. Öl, kaffe och surt vin.
• Kvinnor. Alltså riktiga fullmogna kvinnor.
• Mat. Vällagad husmanskost.

Dessutom

Okej. Det här med Monty Python har upprört både en och annan. Men det är faktiskt svårt att förstå vad det var man skrattade så hysteriskt åt, nu när man ser om det. Kolla själva. Ni minns nog skratten, men de infinner sig inte. Och ni ba: hjälp, skratten är stulna. *hjälp*

Närå. De är inte stulna. De har bara flyttat på sig. Men jag minns tydligt hur skönt det det kändes att gilla den där lite finare brittiska humorn. Den där humorn som inte alla förstod sig på. Det kändes skönt att vara överlägsen de där spånen som gillade Galenskaparna och After Shave.

De ba: Röy å Råger. Å Möcken. Å gött å leva. Hej då Möcken. Och jag ba: *förakt*

Vilse i en dunkel skog

Det är inte tingen som förändras, de är precis desamma. Men på något sätt har de ändå försämrats. Och blivit ”zömnpiller”.

• Sagan om ringen. Man ba: Znark. Obs! Då tänker jag ändå boken/böckerna. Filmerna var ju bara rent plågsamma. Znark upphöjt till två.
• Monty Python. Vad var det egentligen man skrattade/fnissade så hysteriskt åt i tonåren? Vad? Helt obegripligt i dagsläget.
• Tonårstjejer. Alltså, de är ju granna att se på. Men jag vet inte.

Fuckit!

Jag glömde/tappade handskarna i "morgonrusningen". De är/var svarta och jättesköna. Handskarna, alltså.

Lätt fånget, lätt förgånget. *suckar och rycker på axlarna*

Och jag ba: love hurts. Med Nazareth.

Det smärtar att få sitt hjärta krossat. Man tappar aptiten, gråter på offentliga platser, tycker att humor är löjligt, och är allmänt tråkig. Etc etc.

Men det finns också en ”ljuv” sida av hjärtats smärta. Det finns guldkorn att vaska fram i den där sörjan som ens liv förvandlas till när man förnekats den kärlek man trodde sig äga. Det kan vara svårt att våga ta vara på de där glimrande små guldkornen i sanden och leran. Det är inte ens säkert att man ser dem när man står där ensam i världen och känner hur man sakta går sönder. För det gör verkligen ont.

Men det gäller att våga lyfta fram det ljuva i det bitterljuva, vaska fram guldet och bara låta det bittra ligga som en ton i bakgrunden. En ton som liksom ger det hela en djupare klangbild.

Ta vara på det där bakgrundsackordet och sätt dig själv på piedestal! Gråt framför spegeln. Njut av att se dina egna tårar. Det gäller att våga vara världens mitt, det centrum som allt annat rör sig kring. Och våga tro poplåtar är skrivna för dig, just dig. Det är dina känslor det handlar om, du står i centrum.

Jag gillar det där med musiken så mycket att det hänt att jag låtsats vara dumpad, trots att jag är hyfsat lycklig och störtkär. Det har hänt, och händer då och då att jag sätter på någon riktig hjärteknipare, som it must have been love på repeat och försöker få det att handla om mig. Kanske till och med gråta lite i soffkuddarna. Ibland funkar det. Om jag är tillräckligt trött. Oftast inte.

Men det är ändå skönt/bitterljuvt att tycka sådär riktigt synd om sig själv. Visst? Ja?

Den goda hustrun

Innan Optimus Prime åkte iväg på kryssning/konferens kysste hon mig på munnen, höll om mig och sa att hon älskar mig. Hon såg på mig på det där sättet, ni vet, så att det gick inte annat än att tro på henne.

Och man ska var glad för ett jag älskar dig innan. Jävligt glad. Desto värre är det med att få höra det efteråt. När hon kommer hem med skamsen blick och ser noga till att själv få in allt ur väskan i tvättmaskinen. Det är som att komma hem och se att lakanen är nybytta.

• Innan kryssning/konferens – bra.
• Efter kryssning/konferens – dåligt.

R.I.P.

Det var kul/spännande så länge det varade. Hon drar sig tillbaka. Ni vet, den goda hustrun.

Hej då. *vinkar*

Frånvaro

Vi gör som alla andra, fogar in oss i ledet och pratar om Den goda hustrun. Ni vet vem. Talk of the town (snackis på stan). Vi pratar, sambos på försök sitter i soffan, dricker en kopp te och pratar om hennes sorti.

Eller, ja, jag pratar. Optimus Prime rasar. *rasar*

Gitarrmongot

Nu kör han Sweet Child O' Mine. Not so sweet. (Inte så sött/gulligt.)

OB

Hatar: när man är lite ”ur gängorna” på jobbet och vaktis märker det. Som ett brev på posten ramlar han in, någon gång under dagen, med gitarren och sjunger Kom igen Lena. Helt utan Håkans charm. *slutaslutasluta*

Medhavd matsäck (låda)

Om jag får säga det själv, så var gårdagens ”pastasås” riktigt god. *säger det själv*

Ni vet. "Kryddig" tomatsås med lammkorv, köttbullar, sidfläsk, oliver etc etc. Gott, nyttigt, mättande. Och det räckte till varsin matlåda. Min lunchportion saknar dock helt lammkorv, köttbullar och sidfläsk. Däremot ser jag två oliver.

Jag gissar att Optimus Primer sitter och smörjer kråset med charkuterier just nu. *gissar*

*omg*

Jag såg en tjej/tant som hade en walkman i bältet. Det var ju ett tag sen man såg de där bärbara kasettbandspelarna. Så jag blev lite nyfiken och stalkade henne ett slag. Ända fram till behandlingshemmet/hispan. Närå. Men på sant, hon hade walkman. I bälteshållare . Tyngden fick henne nästan att tappa brallan. Närå. Men på sant: kassettbandspelare. I bältet.

Menhursomhelst. Jag höll upp luren/mobiltelefonen framför henne och ba: kolla här farmor, telefon, kamera och tusen låtar på shuffle. Tusen låtar. Shuffle. Vet du vad det innebär? Och hon ba: nämen vilken fin liten kalkylator.

Närå. Men hon hade walkman i bälteshållare. På riktigt.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en walkman.

Protokoll (ur minnet)

Vi har haft en liten snackis på kontoret angående det här med söta/snygga bloggare. Och det finns en hel del skönheter därute. Nu är det ju inte så att jag bara kollar på bilder. Jag läser ju också. Men jag gillar att vila ögonen på något ”skönt”. Dårå. Och det kan ju behövas om det är långa texter/inlägg. Man ba: oj vad mycket text, jag blev som alldeles trött, nu ska det bli skönt att vila ögonen. *vilar ögonen*

Menhursomhelst. Bloggmötet slog fast att vi här på apans inte kommer att lägga upp några fotografier på oss själva. Däremot tillåts ”roliga profilbilder” när vi kommenterar på andra bloggar och så.

So smoking generation

Det här med cigaretter är det bästa som har hänt mig. Innan jag började röka var det lite svårt att ta kontakt med "nya människor”. Inte så att jag var introvert, eller så. Men ni vet, det var lite svårt att hitta en gemensam nämnare som inledning. Nu däremot, lär jag känna typ tusen personer hit och dit och hela den baletten. *kalas*

Och halsbloss är inte alls lika svårt som i början.

Här är din boll

”Entrévärd” som ska visa att han visst är open minded:

No, not so. Not for that you are negro or black or so. I understand that you have seen snow before. It is not only here in Sweden we have snow. Also in Africa you can see snow. On Kilimanjaro’s top for exampel. I read Hemingway and so.

Lyssnar. Häpnar. Bloggar. *bloggar*