Punchline

Det finns ju en hel del kul ute på nätet, om man gillar sånt. Förutom Benny Hill kan man hitta en hel del fräckisar. Inte alla är kul, men det finns ju en hel del att välja och vraka mellan. Dessutom går det ju att läsa en hel del av dem om och om och om igen. För det är ju så att de bästa har man ju redan hört/läst. Och garvat åt, om man säger. För en riktigt bra fräckis växer med tiden. Lagras, så att säga.

Här kommer mina tre bästa punchlines/slutklämmar, dårå.

1. Nej, bajs i näsan.
2. Har fått stånd. Skicka pigan med stora låren.
3. Ligger du här och solar fittan när ladugården brinner upp?!

Gör det själv

Det blir ju aldrig som man vill. Det har ju aldrig blivit det. Livet är en ändlös räcka av besvikelser och misslyckanden.

Vad önskar du dig när du fyller fem år? frågade farmor.
Smurfar, svarade jag.
Surfar?
Nä, smurfar.
Vad är surfar?
Smurfar. Det är figurer som man leker med.

Jag fick en stor ask solstickan inslagen i återanvänt presentpapper. Födelsedagspresenten följdes av uppmaningen att gå ut i skogen och leta kottar. Tändtickorna blir ben, sa farmor. Du kan göra så många surfar du vill.

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en smurftårta.

Nakenchock!

Dansbandet Chiquita nakenchockade idag intet ont anande besökare på Skansen genom att genomföra sin soundcheck i bar överkropp. Till själva spelningen var dock samtliga bandmedlemmar lika välklädda som vanligt. Men lite skamsna. 'Det var en dum grej. Vi skulle inte ha gjort det. Men det är ju lätt att vara efterklok, kommenterar bandets talesman.

Prostitution

Efter gårdagens bloggmöte har vi haft en snackis om att få in lite slantar på bloggen. Ett av förslagen var att sälja den till det här bolaget Bloggvärde. Men de bjöd bara 2475 kronor. Ge oss ett lite bättre bud tack. Just nu säger vi: Nej!

Ett annat förslag var ta in lite reklam, men där blev det tvärstopp. Bloggen är ingen prostituerad/glädjeflicka som visas upp i skyltfönster, hur läckert det nu än kan vara att titta på även om man bara fantiserar och faktiskt inte slår till och gör det utan bara har det som just en fantasi. Så för er som vill köpa en del av bloggen för en timme/natt. Vi säger: Nej!

Och, ja, detta inläggs rubrik kommer att leda hit en hel del trafik. De kommer förmodligen att bli besvikna.

Sökord

Vi hade ett litet bloggmöte idag. Allihopa var där, förutom Lasse eftersom han har smitit iväg på en av alla sina researchresor. Inte semester, alltså. Research.

Vi passade på att samlas, hela bunten, nu när chefen inte är närvarande och här. Ni vet, råttor som dansar på bordet etc etc. Den här grejen med vår lilla blogg är ingenting chefen behöver/ska känna till. Det blir bäst så.

Vaktis hade en idé om hur vi skulle få mer trafik hitåt. Han tyckte att vi skulle byta namn på bloggen till the best little whorehouse on the internet, eftersom det är många som söker på sånt och dylikt. Och det var ju ett kul och väl underbyggt förslag, men det skickar ju också ut lite "fel" signaler. Så ett namnbyte blev inte aktuellt. Men vi kunde, efter viss debatt, enas om att prova hans förslag som underrubrik till bloggen i en vecka för att se hur det funkar. Som ett ytterligare steg i denna nya lite smutsigare riktning fick detta inläggs bildfil namnet hornyteenagers.jpg. Vi får väl se vart det leder.

Sailors and hot seamen

Jag var ute på stan en liten sväng för att ta fredagsölen, och jag tror att jag såg en bög. Han gick liksom och vickade lite på höfterna. Och så hade han mustasch. Och vita byxor, ganska tajta.

Alltså, det är ju inget fel i det. Man får vara sån om man vill/måste, men det är ju inte så ofta man ser dem ute på stan. De brukar ju vara lite mer "underground". Sen kom jag på att det är ju pride/stolthet som gäller hela veckan.

Pimpin’ and panderin’

Det gäller att passa sig med vad man säger på fyllan. Det blir så lätt helt fel. Alltså, det var ju helt rätt när man sa det. Just i det ögonblicket stämde det. Men när man tänker tillbaka och minns man sagt och verkligen menat typ tolv timmar tidigare kan det vara som ett "glapp".

Det gäller att aldrig släppa ut alla de där känslorna som liksom bara växer i takt med shotsen.

Och det gäller att inte lova för mycket. Häromsistens råkade jag lova en söt snubbe att jag skulle försörja honom, vara hans sugarmama och allt det där. Han var välkommen att flytta in på stående fot. Alltså, han var verkligen söt. Och just då, när sommarnatten övergick i gryning, var det inte en lögn. Just då ville jag ha honom för evigt. Just då. Men sen på nyktran var det svårt att få ihop hur jag hade tänkt. Både ekonomin och varför han skulle vara värd nåt sånt. Han ba: men du sa ju... Och jag ba: hejdåhejdå.

Sommargott

Dagens drinktips är just ”dagens”. Hälften vitt, hälften fruktsoda och rikligt med is. Perfekt när man inte vill bli så där helt kalasfull/aprak. Men varning utfärdas härmed för att spetsa ”dagens” med starksprit. Det slutar aldrig väl. Varning.

Imperativ!

The Rose

Förutom dagens stora begivenhet: allsången, spelar även Rose-Maries på Skansen idag. Ni vet, dansbandet från Öland. Inte Ros-Maries. Rose, med e på slutet. Rose-Maries. Dansbanan knakar av stela leders styrdans.

Lika för lika

Jag håller på att fnula lite på min teori kring det här med hur många knappar som ska vara öppna i skjortan. För optimerad effekt, dårå. Hittills har alla mina försök tytt på att ju mer hud man visar desto mer hud ”får” man. Att bjuda och bli bjuden. *hehe* Det är en bra grundregel, men den håller inte hela vägen, har det visat sig. Tyvärr.

Jag ska nog ta en sväng förbi grabbarna på analysavdelningen och se om det går att rita upp något slags diagram. På något sätt känns det tryggt med lite tydlighet.

Landet runt

Alla känner igen sig. Årets bilsemester är över, hyrbilen är återlämnad och man kan återigen konstatera att hemma är bäst. Så jävla bäst!

Alltså, helt ärligt, folk på landsbygden har ju talfel/dialekt på fullaste allvar. Dygnet runt, sju dagar i veckan. De slutar aldrig. Det är ju illa nog när de har det i filmer och dylikt, för komisk effekt. Men utanför huvudstaden är som att de inte kan tala rent. Inte ens om de anstränger sig.

Tack mor, tack far, tack för att jag slapp växa upp i provinsen.

Innebörd

Ibland betyder ju ortsnamn något, liksom berättar platsens historia. Ibland är det som att befolkningens kynne har satt sitt avtryck i namnet som betecknar deras boplats. Eller om det är tvärtom? Ibland är det lite väl ”uttänkt”. Som att det är skyltat mot både Grillby och Härjarö på samma av fart från E18.

Det är nåt ljushuvud som har tänkt att det här borde ju locka folk/sommargäster till bygden. Men icke! Vi (folket) såg igenom det. Det var för bra för att vara sant. Föll på eget grepp etc.

Folklivsforskning

Noterat angående skånefolkets matvanor: de kokar sitt fläsk och sin fågel i grädde, de brygger sitt kaffe med grädde, de kokar sin gröt med grädde och, ja, de kokar sina ägg i grädde.

Bilsemester

Trosa. Handen. Fitta. *hehe*

92 minuter efter avfärd

Såhär är det. En av grejerna med bilsemester är att komma någonstans, att ta sig från punkt A till punkt B. Och då duger det inte att komma och gnälla om kisspaus efter en och en halv timme. Det duger verkligen inte. Då får man ju knappast till en bra tid, hur snabbt man än tar hand om 'det hela'. Och, nej, det är inte resan som är målet. Målet är målet.

Elallergi och psykos

OK. Det var kanske inte mitt finest moment såhär när jag tänker tillbaka.

Kristalltanten bredvid mig på tunnelbanan fick värsta psykbrytet och började gasta om att jag skickade elblixtar och stötar på henne med mobilen. Först ignorerade jag henne, vände mig bort och pratade vidare. Men hon bara fortsätter att gasta om mikrovågor och elattacker och när jag ställer mig upp för att kunna prata vidare börjar hon förfölja mig genom vagnen.

Min spontana reaktion var att bara gå av vid nästa station. Men på något sätt verkar hennes psykbryt ha smittat av sig på mig. Så istället för att låta henne vinna tar jag fajten och hotar henne med mobilen. Det slutar med att jag gnider telefonen mot henne tills hon springer av. Tjutande. Alltså ärligt, hon lät sådär som vampyrer brukar göra när de träffas av vigvatten eller solstrålar. Och jag ba: vik hädan onda ande!

Detta inträffade i en mer eller mindre fullsatt tunnelbanevagn och jag var spik nykter, på väg hem från jobbet. Som sagt, not my finest moment.

Semesterdags? Jajamensan!

Favorit i rutan

Benny Hill är ju en gammal favorit, dårå. Dels är det galanta damer som tåls att titta på. Dels är det klassisk, skön humor med en hel del bottnar/lager. Ojojoj... Om man garvar? Någe!

Och nu finns hela paketet på nätet. Alltså inte bara bilder och faktatexter, utan hela avsnitt. *långlunch*

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde Benny Hill och några heta kex.

Favorit i repris

Det går ju inte att få nog av den här jycken. Alltså, det är ju kul på så många sätt. Det är liksom olika ”lager” i det roliga, om man säger. Men det allra bästa är ju att det är skitan som är munnen. Och man ba: puss-puss! *urk*

Uppdatering: Bilden är borttagen eftersom vi inte ”hade rätt till” den. Man vill ju göra rätt för sig och vara schysst/juste. Bilden föreställde en kul jycke.

Noli me tangere

Jag gick ensam på landsvägen i den ljusa sommarnatten och på avstånd såg jag en man komma gående i min riktning. Jag kände igen honom, men visste inte varifrån. Vi kom allt närmare varandra och våra blickar möttes. Jag kände igen honom så väl. Men var han?

När vi passerade varandra fylldes min själ av värme och jag insåg att det var vår frälsare jag mött. Jag vände mig om för att röra hans mantel, men han var borta. Och jag ropade hans namn i natten utan att få svar. Jesus, vart tog du vägen?

Närå. Jag ba skoja.

Logistik

Man vet att man varit duktigt full när man vaknar naken ensam i sin egen säng och inte riktigt vet hur man hamnat där. Men man är fullt sminkad med solglasögonen kvar i håret. Och framför toalettstolen ligger hela gårdagskvällens outfit i en hög. Med trosorna som krona. Man har liksom varit effektiv när man kommit hem och bara velat komma i säng. Jävligt effektiv. När man ändå sitter stilla ett litet slag kan man ju lika gärna klä av sig.

Och bredvid sängen har man givetvis placerat en karta Ipren och två, inte ett, glas vatten.

Skrikapa!!!

Hon var ”hot stuff”, om man säger. Och det hade gärna fått bli några fler gånger om det inte hade varit för volymen. Jävlar, vad hon var högljudd. Alltså, verkligen. Hon skrek och härjade non-stop. Både här och där. Inte en lugn stund. Och så vidare.

Hon gick banne mig inte att ha i möblerade rum. Jag har för mig att hon hette Deborah, eller dylikt. Det är lite osäkert. Jag hade ju fingrarna i öronen mest hela tiden.

Mörkrost

Och för att fortsätta med stolpskotten bör jag väl nämna snubben som hade lite ”issues” med den kvinnliga mystiken (läs mensen). Vi hade dejtat några gånger och han dög väl... I guess. Kanske inte pojkvänsmaterial, egentligen. Men de är ju inte alltid det. Menhursomhelst. Han var lite söt. Och det ena ledde till det andra. Efter lite hångel skulle han till att krypa på och jag ville bara varna. Alltså jag var helt på, men ni vet hur det kan vara. Man ba: bara så du vet så är det lingonvecka. Och han ba stelnade. Alltså verkligen stelnade. I hela kroppen. Utom just där det behövdes.

Men han dumpades först efter att ha klappat mig utanpå jeansen i gylftrakten och sagt: lilla gumman kokar kaffe. Lilla gumman kokar kaffe i trosan.

Kokar kaffe? Lilla gumman?

Tvättbräda

Ett annat stolpskott jag hade ihop det med ett tag var ju ”sportkillen”. Fresh! Om man hade överseende med fotbollsfrillan och träningskäderna. Hans kropp var inte att leka med, alltså bokstavligen. Han gillade mest att hänga med grabbarna i laget. Inte för att jag tror att han tog den i fulan eller drömde om mustascher, det är inte det jag menar. Men det var ”rätt mycket” med det där laget. Och grabbarna.

Det retar mig lite att det var han som dumpade mig. Och inte tvärtom.

Non, je ne regrette rien!

Jag sticker inte under stol med att jag gått på en hel del nitar i kärlekslivet. Och jag får väl skylla mig själv, eftersom jag vill, vill, vill tro på kärleken och att det finns någon just för mig. Och jag kanske är lite väl överseende och förlåtande när alla moln verkar vara ljusrosa. Men jag står för alla mina misstag. Till och med han som sa åt mig att jag skulle vara tacksam för att jag fick förspel. Och jag ba: tack snälla! *ironisk*

Men jag gör nog inte om det i första taget. Inte just det misstaget.