Nicokick!

Jag provade på det här med röka i helgen. Det var gott och dessutom snurrade det i huvudet på ett skönt sätt. Men jag är lite rädd för att jag är ”fast”. Det ska tydligen vara ett helvete att sluta.

Inte OK!

Det här skickade vaktis till mig igår kväll, med texten ”en serenad i blomsterrabatten?”. Det räcker nu. Det är inte OK. Inte fräscht. Om du inte passar dig kommer jag se till att du åker dit så det visslar om det när chefen kommer tillbaka från semestern.

Nätverk och så vidare

Nu i veckan har jag varit ute i skärgården på en sjuhelvetes konferensanläggning och nätverkat. Knutit kontakter etc. Bland annat slog jag mig i slang med den här tjommen. En trevlig prick och aktör i den något diffusa branschen Export/Import.

Svensk långfilm i kris

Samarbetet med Herngren och Holm verkar ligga på is efter fredagens händelser. Kanske inte så mycket på grund av vaktis uppträdande, utan mest för att jag på bloggen kallade projektet ”en hyfsat fräsch komedi” och ”inte världens bästa filmmanus”. Men så jävla bra var det ju inte. Den skulle ju garanterat knipa en plats på biotoppen, med rätt marknadsföring. Men det var ju inte världsklass direkt.

Måste ordna det här innan chefen kommer tillbaka från semestern. Sopa igen spåren som leder till min egen koja. Kanske en rökridå? Syndabock?

Låt mig ösa ur min visdoms källa

I min ungdom, det här var för länge sedan men är inte mindre sant för det, knöt jag en lök i bältet. Sådan var tidens sed, som de flest känner till. Vad inte så många känner till var att ogifta män gick med en enkrona under tungan. Dels för att alltid bära konungens bild inom sig, men mest som försäkran att kunna ta en droska hem från kvällens punschgille.

Du, jag har snubbe. Tack så mycket för ingenting!

Svensk långfilm i motvind

Det var lite ”sådär” igår, fredags, på kontoret. Jag hade suttit i möte med Herngren och Holm och vi höll på att knyta ihop säcken. Så att säga ro projektet i hamn. En hyfsat fräsch komedi om relationer, om ni undrar. Inte världens bästa filmmanus kanske, men bra nog.

I receptionen stoppades Måns och Hannes av vaktis som var en aning påstruken och ville snacka lite om namnsdagsprogrammen och Uffe Larsson. Herregud! Det var ju på åttiotalet. Det hela föll inte väl ut och när han började snacka om Lena Ph drog jag igång brandlarmet.

En timme senare satt vaktis med en nyöppnad burkstark i näven och limmade på hon i receptionen. Kan det bli något?

Lite naket inför helgen

Kanske är det läge att bjuda på lite naket så här innan man tar helg. Jag tror att hon hette Rosita. Men jag är inte riktigt säker. Vi träffades i Trelleborg och det var inte så mycket mer med det. Hon var grann att se på och fast i hullet men inte så mycket att snacka med, om man säger. En jävla attityd hade hon, om ni frågar mig.

Inför helgen

Jag hade tänkt unna mig något lite extra till helgen. Så jag lyxade till det och köpte en kasse lite dyrare burkstark nu på lunchen. Jag hade ju för mig att jag läst något om den här Arbogan. Sen kom jag på vad jag hade läst och det var ju inte så kul. Men efter att ha provat en kan jag bara säga att det här var ju inte så illa. Om de får ligga ett tag i kylen tror jag att de här rackarna är riktiga vinnare. Från och med nu litar jag inte på ölrecensioner. Från och med nu går jag på känsla. Min egen känsla för öl.

Skandalmatchen

Bota Fogo omkom, som tidigare nämnts, i matchen mot El Retardo. En match som gick i ligan för de halta och lytta. Detta trots att Bota Fogo inte hade några fysiska defekter. El Retardos tillkortakommanden fanns företrädesvis på insidan, om man säger. Vilket borde säga något om nivån på spektaklet. Bota Fogo var på väg utför i karriären och El Retardo hade inte alla hästar i stallet, det saknades några läsk i backen etc. Han utförde en helt regelvidrig Body-Slam, utan att markera, mot sin redan medvetslös motståndare. En av brottningens stora tragedier genom tiderna.

El Retardo stängdes av på livstid, men med hjälp av sin förslagna manager och tillika mor fortsatte han sin karriär bakom järnridån. Enligt idel obekräftade uppgifter slutade han sina dagar som pråmdragare på Volga.

Domingo & Bota Fogo! Tag team! No1!

Efter att Bota Fogo sett Domingo brottas var saken klar. Samarbetet mellan den åldrande ringräven och den unge uppkomlingen från Latinamerika skulle komma att bli en succé utan dess like.

När Domingo drog sig tillbaka fortsatte Bota Fogo, nu ensam. Han skulle aldrig komma att uppnå samma höjder utan sin partner och sjönk allt lägre i rankinglisorna. Det vackra livet byttes ut mot ett betydligt fulare. Mot slutat av sin karriär brottades han mot dvärgar, kvinnor, ja till och med getter för att få ihop till brödfödan efter att ha förlorat sin förmögenhet i misslyckade oljeaffärer. Livet ut vägrade han ta emot pengar från sin förre partner Domingo.

Bota Fogo dog i ringen under den skandalösa matchen mot El Retardo.

No1, baby! No1!

Domingo harvade i fribrottningens gärdsgårdsserie alltför länge. Han hade talangen, styrkan och charmen, men lyckades ändå inte fånga publiken. Kanske var han alltför långt före sin tid. Inte förrän på sin ålders höst, när han ställde upp i Tag Team-serien, nådde han den framgång som han så länge förtjänat. Allt föll på plats när han kunde bolla sina överlägsna brottningsidéer med en partner. Han hade ett antal partners genom åren, med de blev aldrig mer än på sin höjd en lyckad sidekick.

Det var först när han slog sig samman med Bota Fogo som allt blev rätt. Tillsammans utvecklade de fribrottningen till mer än en sport. De gjorde det till konst. Och publiken älskade dem. Domingo kunde några år senare dra sig tillbaka som en förmögen man.

Reseräkningar

Lasse lämnade in sina kvitton från "research"-resan idag. Det var en hel del konstigheter. Han har bland annat ätit lunch på The Titty Twister i Odense. Jag får verkligen hoppas att det inte är ett sånt ställe som jag tror att det är. För om det skulle vara det så är det inte kul.

Lasse är tillbaks!

Lasse är tillbaka. Han låg och sov på soffan när kom till kontoret idag. Vad har hänt? frågade vi. Var har du varit? Han svarade inte, Vaknade inte ens. Framåt eftermiddagen satte han sig upp med huvudet i händerna och klagade över ljuset. Muttrade något om researchresa, Båtsman och att bära korven i Köningsberg. Han får vara ifred ett tag till, vår egen Lasse från Lillkyrka Sportblad.

Näcken

Vad tror ni om den här Stagneliusvariationen?

solen sövde mig på sommarängen
blomstersängen

vaknar av musik från källans vatten
ljusa natten

älvor smyckar mig med blomsterkrans
sista dans

låter bäckens sång förföra mig
röra mig

Lite naket inför helgen

Det är ju trist det här med Lasse och allt. Men jag tror inte att man ska oroa sig. Han är en bra kille med hjärtat med på rätta stället.

Jag köpte några burkstark på lunchen idag. Inför helgen om man säger.

För övrigt tänkte jag dela med mig av lite naket som låg och skräpade i lådan. Jag gillar att kolla på naket. I sorg och till fest. Och ibland annars också. Tjejen heter Gunnel och vi träffades på Rhodos. Hon bodde på ett hotell och jag på ett annat. Det var ganska länge sen. Hon var en kul tjej. Om du läser det här kan du väl höra av dig.

Nya rykten

Det tjattras på stan att Lasse från Lillkyrka Sportblad har setts i Södertälje. Enligt uppgift lär han ha skrikit: du sa ju att jag skulle komma och bo hos dig! Om och om igen. Du sa ju!

Detta ska ha hänt i söndags morse så det är ju inte omöjligt att han fortsatte därifrån ned mot kontinenten. När han ändå var på väg söderut, alltså. Men det här med tjejen som spelade Tjorven, vad ska man tro?

Ingen ordning

Det stämmer! Lasse har inte lagt in någon som helst ansökan om semester. Han bara försvinner! Och som vanligt är det jag som får rycka in och fixa och dona med hans arbetsuppgifter. Skriva etc. Skärp dig Lasse!

Ryktet

Det går ett rykte på stan. Lasse från Lillkyrka Sportblad har setts i en Fiat Punto, på väg mot kontinenten, med hon tjejen som spelade Tjorven på Saltkråkan. Vad i hela friden Lasse?

Vän av ordning frågar sig om han inte har ett jobb att sköta. En arbetsplats att gå till etc. Lena på ekonomin kan bekräfta att han inte har lagt in ansökan om semester för denna vecka.

Nu smällere!

Då kör vi! Lilla bloggen är officellt öppnad. Det har varit en hel del att stå i, och inte blir det bättre av att ständige medarbetaren Lasse från Lillkyrka Sportblad är försvunnen. Det senaste livstecknet kom från honom sent i lördags, ett kryptiskt sms. "Shotsbricka! No1, Baby! No1!

Förhoppningsvis kommer detta att bli ett mer avslappnat forum än den konforma hemsidan. Ett forum där visdom kan spridas och legender skapas, helt avslappnat.

Det verkar ju funka. Stor galapremiär inom kort.

Då drar vi igång det hela. Må det bära eller brista.